

I motsats till andra konstnärer från Vasa (Myntti, Wargh, Hiivanainen, Nelimarkka) var Einari Uusikylä (före detta Frisk) aldrig utomlands, sällan ens i Helsingfors. Men han lyssnade på sina vänners berättelser och senare hade han ofta tillfälle att se fransk konst i Tikanojas samling. Av dessa fick han intryck för sitt eget målande.
I miniatyrer fann Uusikylä sin mest frigörande uttrycksform. Så sent som 1941-42 började han göra miniatyrmålningar, som hos honom är mera syntetiska och fastare än de stora arbetena. Kommerserådet Tikanoja var en av de första som för-stod konstvärdet på dessa miniatyrer och han skaffade över hundra av Uusikyläs miniatyrer.
I sina miniatyrer är Uusikylä frigjord från sin motvilja mot personmålning. Många av hans figurkompositioner är egentligen monumentala. Miniatyrernas känsloregister är brett. De innehåller dimmigt mjuka och genomskinliga stämningar, nedstämt dallrande känslor eller så uttrycker de sprudlande glädje och lycka. Samtidigt är de också ödesmättade, groteska och skrämmande. Uusikylä använder vattenfärger och temperafärger som en trollkarl i sina miniatyrer.