
I ljuset av erfarenheterna av franska revolutionen 1848 började Millet avbilda sin barndoms bondelandskap i sina målningar. 1849 träffade Millet Rousseau, flyttade till Barbizon och de tvära samhälleliga tonerna i hans målningar mjuknade till lugna landskapsbilder.
Millets rykte grundar sig på den primitiva kraft, med vilken han proklamerade för bondelivets storhet. Arbete är det centrala elementet i hans målningar. Det förenar jorden och människan, som har förlorat sin personlighet och uppträder enbart som den som utför arbetet.
Millets målning hörde till de verk som Gösta Stenman hade skaffat till sin egen samling av fransk konst. Frithjof Tikanoja köpte målningen från Gösta Stenmans samling år 1923. Då Tikanoja skaffade verket var Millet redan ett känt namn i konsthistorien. Tikanoja var därför speciellt stolt över sitt kap "Finlands enda Millet" och han ansåg att den hörde till de värdefullaste verken i konstsamlingen.