
Gauguin sökte naturlighet och oförstördhet både i sitt liv och i sin konst. Han trodde att han hittat det på öarna i Söderhavet, i sitt paradis. Gauguin började, inspirerad av den primitiva konsten, göra träsnitt då han 1893 återvände till Paris från sin första resa till Tahiti. Han fick också influenser från den japanska träsnittskonsten.
Den första Tahiti-serien blev färdig 1893/95. Serien var ämnad som illustration för en romantiserad dagbok "Noa Noa", som Gauguin publicerade i samarbete med sin gode vän författaren Charles Morice.
Illustrationens äldsta del var en tio bilders träsnittsserie i färg Noa Noa (doftande land), där bilderna anslöt sig till bokens händelser och till dikterna som fanns där. Motiven för de första träsnitten anslöt sig till födelse, död och pånyttfödelse. Gauguins tahitiska träsnitt eftersträvar medvetet primitivitet. Primitivitet blev också ett av det moderna träsnittets kännetecken. Även tekniskt har Gauguin i sina verk eftersträvat primitivitet. Som plattor har han använt bitar av lokala träd, som han bearbetade med primitiva verktyg.