samlingen med utländsk konst

Edgar Degas (1834—1917)

Degas försökte inte göra sina motiv till igenkännbara personer, utan han gömde eller lämnade modellens ansikte otydligt. Ändå försökte Degas ge motivet en realistisk miljö. I hans alster är det sittbadkar, beklädda möbler och tofflor som placerar händelserna i 1800-talets slut i Paris.

Degas avbildade gärna också människor som låg på stranden och latade sig, men det var tvätt- och toalettmotiv som låg honom närmast. Degas ville med sina alster avbilda en naken kropp på ett nytt sätt. Inte medveten om sin nakenhet, utan verklighetstroget, i naturliga fria rörelser. Degas fångade förbirusande äkta ställningar för att kunna visa de olika skedena i rörelser och hur de passar i varandra. Han ville dessutom avbilda kroppens vikt och energi samt färgernas förändringar och ljusreflexer. Kvinnorna på Degas' målningar ser inte alls ut som om de poserar som modeller. Det verkar som om de skulle vara helt omedvetna om att de betraktas. Degas konstaterade också att åskådaren ges tillfälle att kika genom ett nyckelhål på kvinnornas mest personliga och intima göromål.

"En serie nakna människor som badar, tvättar sig, torkar sig, kammar sig eller blir kammade" som Degas presenterade på impressionisternas sista utställning 1886 fick mördande kritik. Både publiken och kritikerna motsatte sig verkens fördomsfrihet. De nakna människorna som avbildats i sina intima vardagsgöromål var någonting helt nytt. De var inte sensuella, finslipade, hjältemodiga eller koketta. De bildade en gräll motsats till de nakenbilder som hade haft framgång i salongerna.